Ska du i egenskap av lärare vara eller inte vara vän med dina elever på sociala communitys som till exempel Facebook?

Idag tänker jag spekulera kring relationen mellan elev och lärare. Detta är en fråga som diskuteras hett mellan både lärarkollegor men även mellan samhällsmedborgare utanför skolvärlden. En del är för att man ska bli vän med eleverna, en del är emot. En fråga som relateras till problematiken är ”Hur ser den ultimata lärare – elev relationen ut?”. Utifrån empiri som har fåtts genom min VFU, vardagsbetraktelser samt samtal i vardagen så ges svaret att i denna fråga finns två så kallade ”läger”. Jag använder nedan exemplet Facebook för att spegla de två olika synsätten.

I det ena lägret, vi kan kalla ”för”-sidan, talar man om att eleven och läraren får bättre kommunikation vid en vänskap på Facebook i och med det vardagliga talspråket som finns på Facebook. Genom denna kontakt blir det mindre spänning mellan elev och lärare. Rädslan för att göra bort sig inför lärare försvinner och läraren blir ”avlärare-iserad” eller med andra ord en förtroende person och mer mänsklig. Läraren går från att vara en auktoritet till en vän. Steget från ”auktoritär”lärare till ”vän”lärare kan ses som en backlash från den tid då det fanns en enorm respekt och rädsla för den vuxna och hårda lärarfiguren. Man vill göra ett avstånd från den klassiska och uråldriga diktator läraren. Detta talas det om i L-Å Kernells bok ”Att finna balanser”, där Kernell diskuterar den förändrade lärarrollen. (kap 5, primärt s 171->)

Det kan diskuteras att läraren ska vara en förebild, och alla förebilder brukar i regler ha någon ”mänsklig” svaghet. Det anses därför inte som något farligt att eleven får ta del av bilder där läraren syns, exempelvis är ute i sociala sammanhang och tar en öl eller postar ett wall- inlägg som kan anses som olämpligt för lärarens elever. Eleven ska se vardagen, inget ska censureras.

En annan anledning till att lärare blir vän med sina elever på Facebook är för att hålla uppe den vänskapliga relationen mellan lärare och elev. Då du nekar en vänförfrågan från en elev kan det anses som ett avvisande utifrån elevens perspektiv. Det kan då hända att eleven blir avigt inställd gentemot läraren vilket leder till dålig stämning i klassrummet.

Där redovisade jag lite hur den så kallade ”för”-sidan resonerar, så nu är det dags för de åsikter som ”emot”-sidan står för. Emot– sidan säger först och främst att genom en vänskap på Facebook försvinner den personliga integriteten för dig som privatperson, eftersom att du delger så mycket information om dig själv. Allt visas för alla dina vänner, både sådant som är av karaktären harmlöst respektive det som anses mindre harmlöst. Ett exempel kan vara en bild på dig (ponera att du är en nyexaminerad lärare) som en av dina vänner har taggat där du med något ostabil min sitter och tar en öl med dina vänner. Med lite fantasi så kan denna bild tolkas som att du är dyngrak, vilket antagligen inte är den bild du vill att dina elever ska få utav dig. Detta kan exempelvis leda till elaka kommentarer från elever.

En annan effekt av vänskap på communitys kan vara att den respekt som eleverna från början hade gentemot deras lärare kan försvinna vilket kan leda till sämre undervisningsklimat. Med detta menas att fler avbrott sker i undervisningen i form av respektlösa inlägg från elever men också att läraren och eleven blir för tighta, rollerna lärare – elev rubbas.

Vart ställer då jag mig, Malin Lundahl, i denna fråga? Jag väljer att ställa mig hos dem som är emot att lärare och elever ska vara vänner på Facebook. Du har din egen integritet och din privata sfär och dina elever ska faktiskt inte komma allför nära denna sfär. Visst, vänskap är en förutsättning för lärande, men när lärandet övergår till vänskap så är det dags att sätta ned en fot. Detta kan till synes ses som att du ”censurerar” dig själv, men i detta fallet så är censur en bra sak eftersom du som lärare och förebild påverkar.

För att sammanfatta så väljer jag att citera en sak som min VFU-ledare sa en väldigt bra sak: ”Din uppgift som lärare är inte att du ska vara deras vän, vänner har de redan. Du ska vara lärare.”. Kort och gott: bibehåll ett bra förhållningssätt, visst du ska ha en vänskaplig relation till dina elever men låt det inte gå till överdrift.

Det ska poängteras att allt ovanstående inte är vetenskap utan endast åsikter och egna teorier samt Kernells teori (då detta anges).

”- Åh, det här blir DEFINITIVT en ny Facebook uppdatering!” Detta utbrister min vän Linn när vi sitter nere vid kanalen (Vallgraven) inne i Göteborgs city och avnjuter en kaffe i strålande sol. Genast flyger hennes iPhone upp för att dokumentera händelsen i ord och bild. Är hypen med dokumentering via Facebook en digital dagbok och slutet på ett privatliv?

Dagens blogginlägg handlar om fenomenet att dokumentera via Facebook, vilket har vuxit sig allt större i och med hjälp av diverse android-mobiler som till exempel och iPhones. Minsta händelse och kommentar etsar sig för evigt fast på ens Wall och dina nära och kära kan på så vis få reda på att du exempelvis nyss avnjutit en underbar latte med extra ångspunnen mjölk med en touche av vanilj och kanelsmak direkt från Espresso House. Privatlivet basuneras ut på löpande band, inget är heligt. Men samtidigt så skapar detta fenomen möjligheter. Du kan få information om vad dina nära och kära gör för tillfället (bra om du exempelvis ska möta upp någon för kaffe, då kan ju personen i fråga skriva via Wallen att han/hon blir försenad om problem uppstår) men du kan även få information om vart bästa indiska restaurangen ligger om du ska ut & resa.

Men hur kommer det sig att vi annars så tysta svenskar nu väljer att dela med oss så frikostigt av våra liv via detta fenomen? I en artikel på DN ‘s hemsida så argumenteras det för att vi väljer att hävda oss i sociala medier som Facebook av flera anledningar. I artikeln redogör man för att detta sker då detta ”skryt” primärt kan ses som ett sätt att marknadsföra sig själv eftersom många ofta har ytligt bekanta och yrkeskontakter som vänner. Facebookuppdateringen kan även användas för att försköna sin egen situation via den virtuella världen, på så sätt får ens egna varumärke starkare anseende. I artikeln nämns det även att en del människor har ett större behov av att hävda sig än andra och detta märks på sociala medier som Facebook. Det ska dock poängteras att eftersom det skrivna ordet lätt kan missförstås så är det inte alla gånger skryt utan enkelt missförstånd. Det är här mina tankar om facebook som en personlig logg kommer in, det ÄR ofta skönt att skriva av sig och (för att använda ett facebook begrepp) ”post” sitt liv. Eller som ett ordspråk lyder: Sharing is caring.

Detta inlägget blir lite som ett intro men också lite diskussion om sociala medier. Jag kickar igång genom att skriva att under denna hösten läser jag en kurs som heter LME 210, vars grund ligger i LME 110 som jag läste förra terminen. Kursen handlar om vad barn och unga gör på internet och via sociala medier. Väldigt kortfattat kan man säga att de sociala medierna går i regel ut på att kommunicera på ett snabbt och enkelt sätt att nå fram och skapa en dialog.

Det första jag kommer att tänka på då detta ämnet tas upp är hur beroende unga blir redan i låg ålder. Min bror på femton år speglar rätt så bra hur frekvent unga använder sociala medier i vardagen. Dagligen så sitter han framför sin Xbox och spelar olika spel, men under tiden så multi-taskar han genom att samtidigt vara uppkopplad mot online-tjänsten Xbox Live och prata med sina vänner som i sin tur är uppkopplade mot samma tjänst.

För dem som inte är insatta: (likt jag innan min bror förklarade) Xbox live är en onlinetjänst från Microsoft för spelkonsolerna Xbox samt Xbox 360. Den lanserades 2002 för Xbox och 3 år senare för Xbox 360.(Källa Wikipedia) Via live-tjänsten så kan man spela Xbox-spel med eller mot andra Xbox Live-spelare, över hela världen genom en Internet uppkoppling. Om man har Xbox live kan man dessutom chatta på Windows Live Messenger via sin konsol.

Men nu ska jag återgå till ämnet: jag tycker att man kan klassa Xbox Live som ett socialt medium då unga pojkar använder tjänsten som en kanal för att utbyta både strategier men även vardaglig trivia som vad de nyss åt till middag. Jag har nog aldrig tidigare reflekterat över att denna tjänsten kan klassas som socialt medium utan snarare sett det som en osocial tillflyktsort då min bror i regel försvinner totalt efter en minut och går in i den virtuella världen. Användandet av sociala medier har accelerat allt eftersom och vi blir allt mer beroende av dem – vi håller oss ständigt a-jour och online.

Det var inte förrns jag satt på dagens föreläsning i Sociala medier som jag fick det helt svart på vitt vad sociala medier egentligen innebär. Jag hade troligen hört om det men jag hade faktiskt ingen ordentlig koll på vad som kännetecknar ett socialt medium. Även om man blir osocial genom att stiga in i denna ”konstgjorda” värld så blir man social i den. Jag vet själv hur fast jag brukar bli i Facebook väl när man startar att surfa runt på sidan. Det blir lite Alfons-syndromet över det: ”Jag ska bara, jag ska bara” – maten kallnar och den riktiga världen väntar frustrerat på att man ska återgå till världen utanför Facebook. Tio minuter blir lätt till en halvtimme och en halvtimme blir till en timme. Detta blogginläggets sena tillkomst är ett bra bevis på vilken effekt Facebookandet har på mitt liv- allt blir förskjutet. Visst – man får en direktlänk från hemdatorn/laptopen/mobilen till världen och kan på så sätt inhämta massa information om till exempel trafiken via det sociala mediet Twitter och du kan få reda på vilken tid du ska träffa din kompis för lunch. Ibland blir dock denna ström av sociala meddelanden och information för stor och kan i längden leda till frustration, det är ju inte direkt socialt mot din kompis att sitta och twittra under er lunch medan ni för ett samtal.

Jag avslutar dagens reflektion om mitt och min familjs medievanor genom spegla vilka kommunikationsjunkies vi människor är genom citera författarinnan Anne Morrow Lindbergh:

God kommunikation är lika stimulerande som svart kaffe, och det är precis lika svårt att sova efteråt.”

Välkommen till min nya blogg!=)